Vadfalls?
Vadan detta? En blogg?
Nejdå, det bara ser ut så. Det här är ingen blogg där jag gräver ner mig i häftiga möten med coola japanska spelutvecklare som jag praktiskt taget är bästa kompis med. Det är ingen superdjup diskussion om vilka konventioner som bör finnas eller försvinna inom speljournalistik. Det är ingen ointresseblogg där jag skriver att jag käkat filmjölk till frukost och att det regnar utanför fönstret. Det är ingen "jag vill vara musikjournalist"-blogg där jag pratar om dagens låt och listar de bästa albumen i vadhelst för obskyr genre som ingen utanför nördighetens innersta kretsar känner till eller bryr sig om.
Det handlar om spel. En resedagbok från de allra yttersta hörn jag via spelutvecklarnas fantasier fått besöka och ett axplock av de känslor år av resor in i digitala världar har framavlat. Så vad är då det hela med den kryptiska titeln. Jag tycks ju försöka att inte vara så himla pretto, så whats with the high tech akademiska synonymviftandet? Dieges? Det stämmer bara rätt bra in. Har du varit i kontakt med litteratur- eller filmvetenskap har du säkert kommit i kontakt med ordet. Det är alltid vanskligt att försöka definiera akademiska termer (diskurs, någon?) men den definition av dieges som jag syftar på handlar om den berättade världen. Den fiktiva världen. En värld som i böcker och filmer vi ofta är låsta till att beskåda ur berättarens perspektiv hela tiden, men som vi i spel har en uppfriskande frihet att själva utforska. Efter år av utforskande har jag kommit underfund med att jag behöver en lagringslokal annat än hjärnan för dessa nostalgiska minnen. Ett fotoalbum att gå tillbaka i om man så vill - en minnesbank, en upplevelsesparbössa och en nostalgipiñata. Mest för min egen skull, men kanske har du upplevt resor liknande mina, och kan känna igen dig i mina "fotografier".
Väl mött. Det första minnet kommer snart.
/Emil "Poncho" Kraftling
