I rollspelens våld
Eftersom det tydligen finns folk som läser här kände jag migm anad att skriva något. Jag tog en sväng förbi Stockholm idag för att plocka upp Neverwinter Nights 2 på kontoret. Jag känner mig otroligt upprymd över att äntligen få stilla min rollspelsabstinens. I en tid när alla bara satsar på förhatliga MMORPGs är det långt mellan fixarna för oss som älskar singleplayerrollspel. Att det senaste rollspelet jag sjönk in i på allvar var det senaste spelet från Obsidian, som gjort det rollspel jag nu ämnar sjunka in i, är ju egentligen helt värdelöst. Vart är alla rollspel? Har folk inte insett att rollspelen är den främsta genren? Riktiga rollspel menar jag då, inte visuella pseudo-communitys a la World of Warcraft.
Bara känslan när jag nu suttit mig ner och skapat min karaktär. (Och inramningen kunde inte vara bättre, hösten gör sitt för att skapa den rätta mysfaktorn). Genast kommer jag underfund med det underbara i rollspel. När jag sitter och skapar min karaktär, växer hennes historia fram. Spelet hjälper mig att visualisera hennes utseende, men Laryssas övriga karaktärsdrag och hennes historia, den skapar jag själv i huvudet medan jag fortskrider. Nyligen fick jag ett mail från en utgivare, där jag ombads ge mina synpunkter på en välkänd rollspelsserie och dess eventuella framtid (mycket bra initiativ från utgivaren, för övrigt). Där lyckades jag också sammanfatta rätt bra vad det är jag älskar med rollspel. På frågan om vad spelseriens "legacy" var, svarade jag bland annat:
"In short - xxxxxxxxxxxx bears the legacy of beautiful storytelling. Half told by the creators, half told by the player."
En berättelse där jag berättar hälften, och där hälften berättas för mig. Inte vilken skitberättelse som helst. En berättelse som berör. Med karaktärer som berör. (Alla vet ju att karaktärerna är halva berättelsen). Faktum är att rollspel är en stor anledning till att jag gett mig dän på att bli spelutvecklare. Mitt stora mål, min heliga graal, är ett rollspel. Jag vet precis hur jag vill ha det, men jag tänker inte försöka mig på det, förrän jag har erfarenheten och resurserna att göra det rättvisa. Så var bara lugna, ni kommer säkert att få se många genrer från mig innan jag når dit. Sannolikt aldrig ett mmorpg dock.
/Emilio
Jag har i ärlighetens namn inte spelat ett rollspel sedan Knights of the old Republic, och innan dess var det ännu längre sedan. Jag har sneglar lite på Neverwinter Nights 2 men samtidigt vet att det blir Oblivion redux. Prestationsångest över att inte se och upptäcka allt. Istället tar jag snabba fixar actionspel men jag saknar den känslan du beskriver, något storartat men själv är delaktig i.
Comment by Calle J — October 24, 2006 @ 8:26 am
Fast Oblivion har ju en ganska annorlunda spelstil än NWN/BG/Kotor. Där är friheten helt i fokus, medan Bioware/Obsidian har betydligt mindre frihet, men betydligt större fokus på karaktärer och dialog. Tänk en blandning av de båda. Mmm.
Comment by Überweiss — October 24, 2006 @ 8:18 pm