På upptäcktsfärd i Diegesen

Inspirerad av mitt lilla C&C3-besök blev jag sugen på att åter prova på originalen lite grann. Jag noterar med intresse att Tiberian Sun faktiskt är bättre än jag mindes det. Visst blev jag också såld när det kom, jag menar, man hade ju inte väntat alla dessa år för intet. Men i efterhand har Tiberian Sun fått ett lite sunkigt rykte. Det är klart, det kunde förstås ha varit mycket bättre när det kom, särskilt som Starcraft hade satt ribban rätt högt. Men ändå. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite oförtjänt. Tiberian Sun har en riktigt härlig dystopisk stämning med sin "tunga" industrimusik och överhängande Jonstormar och ödelagda slätter. Jag kan till och med tycka att voxelgrafiken funkar bättre än de flesta polygon-RTS som har mer än två år på nacken gör. Det är lite tidlöst på något sätt. Hypen hade lyft upp Tiberian Sun till ett ställe det inte borde vara, för få tänker nog i efterhand på hur roligt det egentligen var och hur bra atmosfär det ändå hade. Eller så är det bara jag som är en Westwood-fanboy.

Då sitter man här, ensam. Emma har åkt iväg borta ståkkålm och ska stanna där då hon har biologiprov tidigt imorgon. Så ett dygn ensam har man då. Det är ju inte så roligt. Lite positivt kan det förstås vara när man behöver jobba med saker. Och jag har så mycket att göra att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Ändå är jag på något plan alldeles övertygad att jag kommer att hinna allt (och det säger jag inte bara för att min chef och mina klasskamrater och min sambo kommer att läsa det här ).

En sak i taget. Så måste det vara. Alltid. Men här har jag inte tid att skriva, så…