Stjärnornas Krig
Okej, jag ska faktiskt försöka skriva lite om spel i den här (teoretiskt sett) spelrelaterade bloggen.
Jag och Emma kollade klart på en julklapp igår. De tre Star Wars-originalfilmerna på DVD. Otroligt härlig stämning, otroligt välgjorda filmer, som får nyversionerna att se ut som ruttnande klegg under en sten i Bangladesh (som om ni inte visste det sedan tidigare).
Hursomhelst, jag blev extremt sugen på att spela Star Wars-spel igen och därefter, när jag kom på att man nuförtiden kan räkna antalet bra Star Wars-spel på en handikappad hands fingrar, blev jag sedermera sugen på att göra Star Wars-spel. Ack, den här fördömda utbildningen går för långsamt, jag behöver vara Creative Producer på EA nu! Det finns så många bra upplägg som bara snuddas vid, som bara utnyttjar hälften av sin potential. Det är uppenbart i hela branschen, och extra tydligt i Star Wars. Förr om åren fick vi ta del av sjukt välgjorda spel såsom Jedi Knight och X-Wing Alliance. Nu får vi nöja oss med Battlefront-spelen, som är en bråkdel av vad de skulle kunna vara. Empire at War gjorde rymdstriderna väldigt bra, men det är inte fullt ut! Knights of the Old Republic-spelen är fantastiska, men det är som att… det är något som saknas.
Någonstans saknar jag någon spelutvecklare som tar det där extraklivet ut i interaktionen och berättar något otroligt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Jag vill se ett spel som har den laddade "Scoundrel"-scenen mellan Han och Leia i Millenium Falcon. Jag vill ha ett spel som har de otroligt välkomponerade scenerna mellan Kejsaren, Luke och Darth Vader i slutet av Jedins Återkomst. Det finns så många spel idag som anspelar på den "mörka sidans" känslor. Rädsla, ilska, aggression. Jag vill ha ett spel som ger spelaren gåshud, som gör spelaren tårögd, som stannar kvar i magen, bröstet och huvudet - långt efter det att man tryckt på "Save", tryckt på Power-knappen och datorns surrande fläktar stannat av.
Som de säger; If you want something done, do it yourself.


Amen to that! Allvarligt talat så är det anmärkningsvärt att inte fler spel försöker att spela mer på känslosträngarna än de gör. Skulle ge vad som helst för att bli lika berörd efter att ha spelat ett spel som jag blir av att se en film.
Comment by Farbror Atlas — January 11, 2007 @ 8:24 pm