På upptäcktsfärd i Diegesen

Jag har inte skrivit på ett tag. Dels beror det på att jag har haft mycket nu när skolan kommit igång och dels beror det på att det har hänt lite tråkigheter. Min brors flickvän sedan fyra år tillbaka gjorde slut med honom häromdagen. Vi har tagit hand om honom de här första dagarna så att han inte gräver ner sig för mycket i grubblandet. Wii är toppen när man idkar "damage control" efter en besvärlig brake-up. 

Nya kurserna i skolan har börjat. Datorgrafiken verkar bli riktigt rolig. Äntligen för vi programmera lite grafik och det är toppen att vi får lära oss OpenGL, som även om DirectX har övertaget, fortfarande är ett mycket framstående API i spelbranschen. Jag och Nalle klarade första labben typ tre veckor innan inlämningsdatum, så nu kan man lägga stor fokus på andra labben, som är ett 2D-spel kul!

Matten känns lite konstig. Diskret Matematik är inte alls likt vår senaste kurs, vilket ju skulle kunna tolkas som positivt. Det verkar också kunna bli mer användbart i ens programmerande, men kursen verkar också fylld av en massa skumma inlämningsuppgifter och småredovisningar.

I övrigt känns det mest lite tråkigt med min bror. Det är heller inte bara för hans skull man är ledsen. Hans flickvän hade varit med så länge att hon hade blivit som en familjemedlem. Vi tyckte så mycket om henne och hade väl alla väntat oss att hon skulle vara med, liksom, jämt. Nu förändras framtiden för oss alla. Och jag är så himla rädd att hon har gjort ett misstag. Förälskelse går över efter ett par år. Då kommer det att gå över i en djupare kärlek, men många skräms bort av när det där bubblande försvinner. Kanske hittar de det hos någon annan och tror att deras känslor i det första förhållandet är borta. Då är det lätt att hoppa av och hoppa på något nytt. Men sen efter någon vecka, någon månad eller något år kanske nyförälskelsen ebbat ut, och då kan man inte gå tillbaka och göra saker ogjorda.

/Emil