På upptäcktsfärd i Diegesen

Är jag så sjukt himla trött. Jag lär somna på matteredovisningen, om inte promenaden till skolan piggar upp mig förstås. Ughnhng. Jag säger som bror min, "upp som en sol, ner som en morgonstjärna."

/Zzzzzz

Just det ja, dags att uppdatera lite.

Förra veckan var det som sagt nätverkslajbans. Johannes kom hit och provade sin nybyggda dator. Så småningom kom även Kristian och det hela resulterade i nätverk som på den gamla goda tiden. Vi spelade en del Counter-Strike: Source, där undertecknad inte hade så stora framgångar. Johannes ägde som vanligt, medan Kristian och jag roade oss med att gå in på en tysk server och lätta upp stämningen genom att öva på vår gamla högstadietyska i chatten. Tyskarna därinne tycktes inte känna igen gamla "Alles Klar"-skolboksdialoger som "Liebe sabine" och "Wie alt bist du Strupsi". Vi hade turligt nog roligt så att det räckte åt alla på servern.

Det blev också en del Half-Life 2: Deathmatch, som var förunderligt roligt. Nästan i klass med den gamla goda tidens HL-deathmatch på banor som Gasworks och Crossfire. Gravity gun ger ju också en helt ny dimension till kalaspangandet.

Mest och roligast blev det dock av Battlefield 2, där Johannes konstigt nog inte upplevde samma excellens som han brukar göra i andra shooters. Vi upplevde dock några grymt spännande matcher, bland annat en (vad som kändes som) flera timmar lång nagelbitare på Sharqi Peninsula som slutade med en extremt knapp seger (6-0). Mycket mycket underhållande.

Jag har hunnit spela en hel del C&C3 också, men dessvärre inte i multiplayer. DVD-läsaren i min sekundära dator har nämligen några år på nacken och kan uppenbarligen inte läsa DVD +R DL formatet, som C&C-skivorna är pressade på. Jag fifflade en aning med att uppdatera firmware för att se om det funkar, men har sedermera kommit fram till att det smidigaste nog är att köpa en ny läsare. För tusan, jag kan få en DVD-brännare för 300 spänn. Lugnt värt det!

Idag har varit en mycket lång, men rolig dag. Upp klockan 05:20, sedan tåg, tåg, flyg och taxi ner till Massive Entertainment i Malmö för att kika på World in Conflict. Det var inte så länge sedan jag var där och jag har träffat utvecklarstaben så mycket senaste året att jag börjar känna mig riktigt tjenis med dem. Det är förstås också en riktigt trevlig studio med inspirerade utvecklare. Spelet provades i både single och multiplayer och blir bara bättre för var gång man ser det. Jag hann givetvis gräma mig lite över att jag inte hoppade på chansen att få jobba där, men blev också påmind om att det inte är just den tjänsten jag vill ha i slutändan, även om jag ser Massive som ett av de mest attraktiva ställena att jobba på. (Med undantag för att det ligger i Malmö, givetvis).

På väg hem pratade jag en del med Emma, som suttit hela dagen på Frankfurt Hahn, den minsta flygplatsen i Tyskland, ungefär. Stackars Emma. Dessutom blev planet försenat typ två timmar, så nu kring midnatt någon gång beräknas hon landa på Skavsta. Ryan Air, man måste älska dem… inte. Förhoppningsvis går bussarna fortfarande, så att hon hämtas upp av Lena i Stockholm City och sova hos henne. I morgon kommer hon hem, whopee!

Jag vill bli speldesigner, så sjukt himla mycket.

Idag ska min Emma åka till Frankrike. I nästan två veckor. Det är inte så kul.

Dessutom fick jag ett mycket attraktivt förslag om heltidsjobb på en av Sveriges största spelutvecklarstudios. Det är ju kul. Fast jag är redan anställd och tjänstledig annorstädes. Dessutom är jag mitt inne i en utbildning som jag inte gärna kan hoppa av, för jag vill ju i slutändan kunna bli anställd som speldesigner, inte som nyhetsredaktör. Men ändå. Det känns liiiiiiite surt. Ack, det hade varit så kuuuul!

Verdammt noch mal.

/Emil

Just det,

Glömde säga att jag i onsdags spelade in en liten intervju åt nya spelprogrammet Gameplay som bl.a. kommmer att visas på Aftonbladets kanal 7. Håll utkik.

/Emil

Oj, snart en hel vecka till ända igen. Ja det har varit en del denna vecka. Befann mig i princip i Stockholm från måndag till onsdag. Lite mer än jag borde ha gjort, tack vare SJ:s snilledrag. På tre dagars resande hann jag råka ut för inställda tåg, smäckfulla tåg, tåg som gick halvvägs, tåg som försenades så mycket att det var bättre att byta till nästa tåg. Någon enstaka resa var riktigt behaglig, annars var det mest skräp. Och jag gillar annars tågåkande väldigt mycket.

Hjälpte till med lämningen av tidningen då Tompa tränade vasalopp. Kul att hänga på kontoret igen. Träffa folk, jobba, prata med utgivare and such. Det är ju ett grymt roligt jobb egentligen. Hade bara arbetsbelastningen varit lite jämnare så.

Jag missade en del i skolan, men lyckligtvis fick jag någon slags snilleblixt på tåget hem i onsdags och började luckra upp nystanet som var min individuella matteuppgift. Igår satt jag och skrev ihop det hela och idag, närmare bestämt alldeles strax, ska jag knalla iväg till mattelektionen och lämna in den. Och tro det eller ej, jag tror till och med att den är korrekt! Har hamnat lite efter i OpenGL, men det tar jag snart in. Det är i alla fall roligt! Vad som är o-roligt är att min Emma ska åka bort på tisdag. Hennes syster i frankrike har fått en liten bebis och den vill hon ju gärna hälsa på. Jag kan förstås inte följa med, så jag får roa mig med skolarbete. Som en positiv aspekt verkar det dock dra ihop sig till en liten mini-nätverkshelg med Johannes och Kristian, vilket inte har hänt sedan… typ, 2001?

Nåväl, nu ska jag pysa.

/E

Ja nu är det fullt upp. På alla fronter.

Studier: Ska lämna in en kort totalt onödig skituppgift till datorgrafiken i morgon för att få extrapoäng på tentan. Totalt irrelevant för kursens praktiska innehåll, men för litet och obetydligt för att bara skippa. Sen ska jag räkna vidare en massa uppgifter i Diskret Matematik. I den diskreta matematiken kan ingen höra dig skrika. Allra viktigast är dock en Individuell uppgift i matten som ska vara klar på fredag. Känns lite sådär. Sedan måste jag komma igång på allvar med andra labben i datorgrafiken. Har gott om tid visserligen, men det är den här delen av studierna som är rolig.

Jobb: Ska vikariera för min redaktör tre dagar den här veckan, vilket kraschar lite med skolan. Det mesta är okej, men jag ogillar att jag missar matteföreläsningen i morgon. Känns som att det hade varit bra att hänga med på.

Fritid: Till helgen bär det av till föräldrahemmet för att fira min brorsons ettårsdag. Ironiskt nog får detta mig mest att tänka på att det var typ ett år sedan jag fick mitt första gallstensanfall, vilket i sin tur drar med sig en hel hoper obehagliga minnen från förra året. Ugh…

/E

… i min mening.

Idag när jag som vanligt spatserade till skolan i något varmare väder än brukligt denna vecka, kom jag in på funderingen varför jag egentligen tycker så illa omWorld of Warcraft. Detta är ett ämne jag ältat med mig själv många gånger. Faktiskt då jag är genuint intresserad av att skärskåda spelets särart och inte bara för att det ger mig en giltig anledning att geniförklara mig själv gentemot resten av den lättlurade pöbeln. För att förstå varför jag tycker att World of Warcraft är otillräckligt, måste jag först förstå vad det är jag tycker gör ett spel bra. Det naturliga svaret vore givetvis det självklara faktum som utgör spelmediets särart mot andra, icke fullt lika sofistikerade kulturformer. Interaktiviteten. Men är verkligen interaktiviteten i sig själv det som gör ett spel bra eller dåligt? Isf vore det väl bara vara att se till att ett spel är interaktivt, för att det ska vara bra? Och som Dave Morris skrev, den första regeln när man ska göra ett spel är inte "se till att det är ett spel", utan "se till att det är underhållande". Med det i åtanke kan man alltså komma fram till att interaktiviteten är ett redskap, snarare än en egenskap. Så, interaktiviteten är ett redskap. För vadå? Vad är det man kan skapa med interaktivitet? Underhållning. Men vad definierar underhållning? Sport kan vara underhållande, liksom lärande, lek eller berättelser. Här någonstans är det min syn av vad som gör ett spel bra distanserar sig från en stor del av massan.

Min högst personliga åsikt är att det mest underhållande spelet är det med bäst berättelse.

Men vad är egentligen en berättelse? Åhå-hå, nu kommer vi in på de riktigt intressanta godbitarna. Jag hör hur humanisterna längst bak börjar andas snabbare av upphetsning. Vad är en berättelse? Är inte allt en potentiell berättelse? En fotbollsmatch, ett barns lek, ett namn nedskrivet på ett papper, ett löv som fladdrar i vinden, ett sandkorn? Visst är det så! Allting är en berättelse, men - och här kommer något viktigt - en berättelse är endast så bra som den berättas. Ett sandkorn är lagom intressant att stirra på om man inte får dess berättelse berättat för sig på ett bra sätt, eller berättar den själv i huvudet. När vi har konstaterat att en berättelse aldrig blir bättre än hur den berättas, kan vi komma till slutsatsen att det viktigaste i ett spel, eller vilken annan underhållningsform som helst som hävdas vara en berättelse, är själva berättandet.

Berättelse - berättande, slående lika ord, men så fundamentalt olika om det ena inte håller samma nivå som det andra. Ska vi då försöka återknyta till problematiken i fråga. Varför suger World of Warcraft? Låt oss fundera ett slag på vad World of Warcraft är för något. "Onlinerollspel" är den första definition som dyker upp i mångas huvuden. Nu skulle ingen orka med en dissektion av vad ordet "rollspel" egentligen innebär gentemot vad det har blivit i dagens spel, men tanken är att ett onlinerollspel är ett rollspel, där med- och motspelarna i de flesta - men inte alla - fall utgörs av andra mänskliga spelare. Och vad är med- och motspelarna i ett spel? Biroller och statister. En ganska väsentlig del av berättelsen enligt de flestas standarder.

Vad dessa karaktärer gör är dessutom helt oavhängigt från en eventuell "berättare". Ingen programmerare, designer, regissör eller författare kan berätta vad dessa karaktärer ska göra. Varje karaktär berättar sin egen historia, precis som i verkligheten. Men, tänker ni, det är väl upplagt för ett alldeles utmärkt berättande? Ja, det stämmer. Det är UPPLAGT för ett alldeles utmärkt berättande. Problemet uppstår, liksom så ofta är när man förlitar sig på den stora massan att fatta beslut (se: USA), då den genomsnittlige spelaren av World of Warcraft inte är en särskilt god berättare. Faktum är att den genomsnittlige spelaren av World of Warcraft inte ens tycks anse att dett är någon berättelse överhuvudtaget. Det är en tävling, ett visuellt chattrum eller något annat helt oväsentligt. Något som utvecklaren inte tycks ha för åsikt att ändra på, till skillnad mot vad som är fallet i exempelvis EVE, som också är UPPLAGT för utmärkt berättande, men där det fungerar eftersom den genomsnittlige spelaren anser att det är en berättelse mer än något annat och därmed blir en bättre berättare.

Vad kan vi dra för snabba slutsatser av detta?

1: Berättande är viktigt.

2: Den stora massan är korkad.

3: World of Warcraft suger.

/Hotmail skickas lämpligen till Blizzard