Därför suger World of Warcraft
… i min mening.
Idag när jag som vanligt spatserade till skolan i något varmare väder än brukligt denna vecka, kom jag in på funderingen varför jag egentligen tycker så illa omWorld of Warcraft. Detta är ett ämne jag ältat med mig själv många gånger. Faktiskt då jag är genuint intresserad av att skärskåda spelets särart och inte bara för att det ger mig en giltig anledning att geniförklara mig själv gentemot resten av den lättlurade pöbeln. För att förstå varför jag tycker att World of Warcraft är otillräckligt, måste jag först förstå vad det är jag tycker gör ett spel bra. Det naturliga svaret vore givetvis det självklara faktum som utgör spelmediets särart mot andra, icke fullt lika sofistikerade kulturformer. Interaktiviteten. Men är verkligen interaktiviteten i sig själv det som gör ett spel bra eller dåligt? Isf vore det väl bara vara att se till att ett spel är interaktivt, för att det ska vara bra? Och som Dave Morris skrev, den första regeln när man ska göra ett spel är inte "se till att det är ett spel", utan "se till att det är underhållande". Med det i åtanke kan man alltså komma fram till att interaktiviteten är ett redskap, snarare än en egenskap. Så, interaktiviteten är ett redskap. För vadå? Vad är det man kan skapa med interaktivitet? Underhållning. Men vad definierar underhållning? Sport kan vara underhållande, liksom lärande, lek eller berättelser. Här någonstans är det min syn av vad som gör ett spel bra distanserar sig från en stor del av massan.
Min högst personliga åsikt är att det mest underhållande spelet är det med bäst berättelse.
Men vad är egentligen en berättelse? Åhå-hå, nu kommer vi in på de riktigt intressanta godbitarna. Jag hör hur humanisterna längst bak börjar andas snabbare av upphetsning. Vad är en berättelse? Är inte allt en potentiell berättelse? En fotbollsmatch, ett barns lek, ett namn nedskrivet på ett papper, ett löv som fladdrar i vinden, ett sandkorn? Visst är det så! Allting är en berättelse, men - och här kommer något viktigt - en berättelse är endast så bra som den berättas. Ett sandkorn är lagom intressant att stirra på om man inte får dess berättelse berättat för sig på ett bra sätt, eller berättar den själv i huvudet. När vi har konstaterat att en berättelse aldrig blir bättre än hur den berättas, kan vi komma till slutsatsen att det viktigaste i ett spel, eller vilken annan underhållningsform som helst som hävdas vara en berättelse, är själva berättandet.
Berättelse - berättande, slående lika ord, men så fundamentalt olika om det ena inte håller samma nivå som det andra. Ska vi då försöka återknyta till problematiken i fråga. Varför suger World of Warcraft? Låt oss fundera ett slag på vad World of Warcraft är för något. "Onlinerollspel" är den första definition som dyker upp i mångas huvuden. Nu skulle ingen orka med en dissektion av vad ordet "rollspel" egentligen innebär gentemot vad det har blivit i dagens spel, men tanken är att ett onlinerollspel är ett rollspel, där med- och motspelarna i de flesta - men inte alla - fall utgörs av andra mänskliga spelare. Och vad är med- och motspelarna i ett spel? Biroller och statister. En ganska väsentlig del av berättelsen enligt de flestas standarder.
Vad dessa karaktärer gör är dessutom helt oavhängigt från en eventuell "berättare". Ingen programmerare, designer, regissör eller författare kan berätta vad dessa karaktärer ska göra. Varje karaktär berättar sin egen historia, precis som i verkligheten. Men, tänker ni, det är väl upplagt för ett alldeles utmärkt berättande? Ja, det stämmer. Det är UPPLAGT för ett alldeles utmärkt berättande. Problemet uppstår, liksom så ofta är när man förlitar sig på den stora massan att fatta beslut (se: USA), då den genomsnittlige spelaren av World of Warcraft inte är en särskilt god berättare. Faktum är att den genomsnittlige spelaren av World of Warcraft inte ens tycks anse att dett är någon berättelse överhuvudtaget. Det är en tävling, ett visuellt chattrum eller något annat helt oväsentligt. Något som utvecklaren inte tycks ha för åsikt att ändra på, till skillnad mot vad som är fallet i exempelvis EVE, som också är UPPLAGT för utmärkt berättande, men där det fungerar eftersom den genomsnittlige spelaren anser att det är en berättelse mer än något annat och därmed blir en bättre berättare.
Vad kan vi dra för snabba slutsatser av detta?
1: Berättande är viktigt.
2: Den stora massan är korkad.
3: World of Warcraft suger.
/Hotmail skickas lämpligen till Blizzard
Spel, sällskapsspel, dataspel är en benämning på vanligen “tävlingsinriktade” sysselsättningar, för en eller flera individer, vilka utövas enligt bestämda regler, och vanligen med hjälpmedel av något slag. (har tagit definiton från wikipedia för enkelhetens skull)
Ett (data)spel blir bättre av en bra berättelse, men KÄRNAN i alla spel är och kommer alltid vara olika former av tävlingsinriktningar. De flesta spel utser alltså (oftast) en vinnare eller förlorare. Sen löser man kanske bara “problem” i vissa spel eller dylikt, men tävlingsmomentet i sig går inte att bortse ifrån.
Berättelsen höjer värdet av spelet i sig även interaktiviteten höjer självklart det enda viktiga som är värt något i slutändan, underhållningsvärdet.
Dock är bra spel kan vi alla enas om, de som man sitter klistrad vid och bara “vill klara av”. I kategorin ”karlssons klister spel” kan utan problem nämnas bra spel som saknar bra berättelse. MEN du kan inte hitta ett bra spel som saknar ett bra tävlingsmoment!!!
Således ser vem som helst (till och med den pöbeln som du använder som uttryck) att tävlingsmomentet i ett spel är viktigare än berättelsen i sig. Genom din självsäkra tro på din egen överlägsenhet står du nu under den pöbel du uppenbarligen så föraktar.
Vad vill jag säga med det här då? Jo, att din post innehåller citat som ”Det är en tävling, ett visuellt chattrum eller något annat helt oväsentligt” Ska man uttrycka sig i dessa ordalag och överlag ha en smått elitistisk anblick i sitt skrivande bör man ha mer underbyggda förmenanden för att komma undan med det.
Självklart förstår jag att din post är smått ironisk och lite skralt skriven samt att du förmodligen bara vill reta de som gillar spela WoW. Men utelämnar man vitala och säger direkt felaktiga saker, så förtjänar man mothugg. Söker du en geniförklaring rekommenderar jag därför samboende med Filip Hammars syster i Köping.
Vill du ha en bra berättelse? Läs en bok! Följaktligen bör du nog hålla dig till Kalla Anka pocket och undvika de mer tyngre böckerna som saknar bilder.
Ps. Jag är inte heller någon wow-fantast och har inget emot serier. Ds
Comment by mer geni än vad du är — February 2, 2007 @ 11:17 pm
Intressant svar. Och visst finns det någon slags allmän definition av spel som något i grunden tävlingsinriktat. Men jag tycker att det är en felaktig definition och jag tror inte att spelmediet kommer till sin fulla rätt förrän folk inser det. Jag har också svårt att se vilka tävlingsmomenten är i ett spel som Grim Fandango. Jag har definitivt svårt att se att tävlingsmomentet skulle vara en mer grundläggande aspekt av spelet än det berättande momentet.
Jag tänker dock aldrig överge tanken på att ett spel kan och borde berätta en mer intressant berättelse (eller åtminstone ett mer intressant berättande) än en bok någonsin kan.
Comment by Überweiss — February 3, 2007 @ 9:16 am
Det heter “narration” dammit! Googla på den du
Comment by Anders — April 10, 2007 @ 1:11 pm
Jag tycker det du skriver är absolut korkat..särskilt det där sista slutsatserna? Tror du att varje WoW spelare sitter och tänker på: Omg, det finns ingen berättlese? Det är precis som citat du själv hade med, se til att det är underhållande, för det är det! Så sluta skriva massa onödigt skit.
Comment by The man > — April 11, 2007 @ 9:31 am
Jag älskar det faktum att det här är det mest lästa inlägget.
Comment by Überweiss — April 11, 2007 @ 9:38 pm
har du ens spelat spelet? hört om RP? Skälva iden med RP i Wow är att du kan göra din egen historia/bärretelse,att det INTE fins någon fast handling -ALLT- kan hända! bara för att du inte gillar det behöver du inte kalla alla som gillar det “Korkade”, du låter väldigt fint och intelektuelt men du har fan ingen ide vad du pratar om..
Comment by Eric — May 23, 2007 @ 8:37 am
För hellvete wow går inte ut på att det är någon satans berrätellse?! precis som skrivet innan Grim Fandango är redan perfect gort och går inte att spelas om och om igen eftersom det händer på millimetern samma saker. Men i ett ORPG spel så kan man inte bestämma vilka man ska bli vänner med eller vilka person man möter!
Comment by awdoka — May 23, 2007 @ 3:23 pm
SUG KUK HORA
Comment by wowäger — March 12, 2009 @ 7:55 am