På upptäcktsfärd i Diegesen

Dåså. Klarade teoriprovet för körkort! Trots extremt otydligt formulerade svarsalternativ och en del konstiga frågor.

Nu ska man bara klara det som räknas Men först köra en massa mer!

/Emil

Skolan började igår. Algebra för ingenjörer. Kände du hur hela världen darrade till av upphetsning vid namnet?

Faktum är att det kändes rätt bra. Till skillnad mot vår första mattekurs har vi denna gång en kompetent lärare. Kursen är dessutom upplaagd av en annan, ännu mer kompetent lärare. Och de minituösa kontrollerna av att man arbetar under kursens gång kan till en början tyckas besvärliga, men med tidigare erfarenheter i färskt minne tror jag att de kommer att tjäna sitt syfte mer än väl. Och tro det eller ej, på tåget på vägen hem hann jag läsa igenom allt det jag skulle till nästa lektion i 550 kronors-klossen "Elementary Linear Algebra" och - hör och häpna - förstod nästan allt. Det känns ju extra bra med tanke på att jag missar nästa lektion med anledning av körteori-provet.

/Emil

Okej, så kosmos tog hand om valet åt mig. Det visade sig nämligen att något blivit fel med min anmälan (Läs. Emil hade glömt att tacka ja på antagningsbeskedet) och således verkade det som om jag inte skulle få gå några kurser alls. Lyckligtvis gick det att lösa med antagningsenheten på MDH, så jag klarade den pärsen. Men då blev det så att jag anmälde mig för fyra kurser i höst och inte fem, alltså inte 3D-modelleringen.

Synd synd då den verkade grymt kul, men förhoppningsvis kan jag läsa den senare. Och som en bonus har jag nu en skolvecka på tre dagar istället för fem, vilket känns oerhört behövligt. Jag kanske till och med överlever hösten.

Nu ska jag nog åka in en sväng på kontoret och styra upp lite hårdvaruspecial. Jag behöver nog inte köpa någon laptop förrän i oktober heller, då jag ska köra ett laptoptest i specialen. Testa en Alienware-bärbar med SLi-riggade grafikkort. Det är inte varje dag

/Emil

Om en vecka börjar skolan igen och jag kan helt ärligt säga att jag inte riktigt ser fram emot det. Visst, det ska bli kul att träffa folk igen och visst, det är roliga kurser. Men jag är rädd att jag kommer att stressa ihjäl mig. Jag har sökt tre kurser första LP bara för att idiot-MDH inte vet hur man planerar scheman. Pendlingen tror jag inte blir jobbig, men att läsa tre kurser samtidigt, samt jobba så mycket som möjligt (har hårdvaruspecialen nu i september till exempel) och fixa en massa annat. Det känns som att jag kommer att gå in i väggen, och det har jag VERKLIGEN inte lust med.

En stor del av mig skulle faktiskt vilja arbeta istället för att plugga just nu. Det är dagsens sanning. Men det skulle kräva ett smärre mirakel, så det är lika bra att bara glömma det och plugga vidare. Kanske ska jag ta och skita i den där tredje kursen? Den verkar ju roligast av dem, men är minst nyttig inför framtida kurser. MDH-as! Var ni tvungna att antyda att äckel-webbdesignen var obligatorisk? Bah! 

Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen.

/Emil

Ja den är inte slut än förstås, men det känns som att jag har gått miste om de senaste somrarna. Jag skyller på jobbet och det faktum att jag har haft i princip noll ledighet, men jag tror också att det är någon slags nostalgisk föreställning om sommaren som lever kvar från dagarna i mellanstadiet. Då visste man exakt när sommaren började. Efter skolavslutningen i kyrkan, där man var finklädd, sjung "Den blomstertid nu kommer" och där skolkören stämde upp i allmänt hypersvenska barnsommarvisor som "Idas sommarvisa" och barfotavisan. Ibland var det uppträdanden av någon som spelade något instrument, exempelvis jag själv som spelade saxofon i vårt band "Y Not". Bland annat just Ledins gamla uttjatade slagdänga. Sedan sprang man ut under juniträdens svajande lövverk som kastade mjuka skuggor i försommarsolen och man kände sig så fri som man aldrig gjort, om än med visst vemod att inte träffa klasskompisarna på ett tag. De flesta åtminstone. Sommarlovet. De alla magiska innebörder som fanns i det där ordet. Man åkte och badade, tältade och hittade på allt möjligt. Dessutom kunde man övertala föräldrarna om att få vara uppe sent, eftersom det ju var sommarlov. Ibland blev man uttråkad förstås och det blev lite slentrian, men man kunde åtminstone alltid räkna med att en eller annan vecka tvingas iväg på nya händelser. En vecka på läger, en vecka hos moster Stina på ostkusten o.s.v.

Nu befinner man sig i något slags mellanland från att vara barn och att vara vuxen på "riktigt". Studietid. Även om man tekniskt sett har lov, så måste både jag och Emma jobba så mycket vi bara kan för att ha en stadig ekonomi. Det betyder att vi i princip aldrig är lediga samtidigt annat än vissa förmiddagar och vissa kvällar. Så riktigt jobb, men ingen "riktig" semester, med allt vad det innebär av sol och bad, grillning, åka bort, ligga i hängmattan eller lösa korsord på stranden. Min barndoms starkaste sommarminnen har jag från mitt föräldrahem, och det har jag inte kunnat besöka sedan i påskas. Lyckligtvis har vi ju Emmas familj en halvtimme bort ute i skärgården och där kan man då och då få en snabb dos av sommarkänsla, glittrande vatten och grilldoft. Därmed inte sagt att jag ogillar jobbandet. Till skillnad mot Emma som har en ofta ganska frustrerande arbetsplats, har jag en jobbsituation som är så fantastiskt rolig att det inte finns. Häromveckan var jag tre dagar i Windsor och spelade ett av årets mest emotsedda spel. I onsdags var jag nere i malmö hos en svensk spelutvecklare och spelade den färdiga koden av årets strategispel som första journalist i världen. Jag kan inte klaga på jobbet. Jag kan egentligen inte klaga på något. Jag är förlovad med den vackraste, smartaste och roligaste kvinna jag kan tänka mig (och det säger jag inte bara för att jag vet att hon kommer att läsa det här, puss älskling!), jag bor bra, har en toppenfamilj, en sjukt bra dator och en rolig utbildning att fortsätta på i höst. (Fast matten känns lite tradig förstås).

Nej, man får helt enkelt jobba på nu och göra sitt yttersta för att föda ambitionen. På så sätt kommer jag ju kunna ha ett jättebra jobb så småningom, från vilket jag kan ta välförtjänta "riktiga" semestrar med min familj (och försöka övertala barnen att gå och lägga sig, trots att det är sommarlov).

Nu ska jag jobba lite till.

/Emil