På upptäcktsfärd i Diegesen

Numera återfinns denna blogg här:

http://www.fz.se/bloggar/poncho/

 

Förhoppningsvis lite mer uppdaterad!

Kikade in på spelgalan igår, något sen efter att ha vandrat runt i regnet på södermalm. Fick än en gång ett bevis på att jag faktiskt har lokalsinne. Rätt bra sådant. Turligt nog var hela entrén flaskhalsad av folk som skulle hänga av sig, så jag var inte sen alls. men nog om detta, nu lite härliga betyg, för det är betyg som gör en recension har jag hört!

Årets konferencierer: 67%

Gampelay-Christer och Hårige Orvar skötte sig bra. Laid-back och bra, men kunde kanske vågat lite mer.

Årets bordskamrater: 88%

Första gången jag haft bordskamrater på spelgalan faktiskt, då jag inte varit med om att det serverats mat tidigare. Satt bredvid livebloggande all-go no-stop FZ-John och hans lite mer sansade kollega FZ-Tomas. Mitt emot mig satt Michael Gill, mycket sympatisk kille som jag hade trevliga samtal med, i den mån det gick att föra ett samtal. Jocke Bennet och Tompa Tveskägge också i den närmaste kretsen. Mycket trevligt.

Årets mat: 85%

Mycket god mat! Ekologisk också, vad det verkade. Allt hade förstås fancy schmansy-namn, men jag ska simplifiera. Förrätt: Fisk - Typ laxöring. Varmrätt: Ankbröst med någon vit typ av kolhydrat och något kleggigt orange. Efterrätt: mögelost, knäckebröd och päron kamouflerat till en rödbeta. Förrätten och varmrätten var fenomenala. Efterrätten var ok, men det där päronet smakade förfärligt.

Årets priser: 75%

De flesta vinster var faktiskt rättvisa, men EU3 borde varit nominerat i en svensk kategori. Inget spel borde ha vunnit Beat’Em Up (det finns bara en spelserie som motiverar den genren och det är Super Smash Bros). WiC storslammade, vilket var helt rättvist - även om de andra svenska spelen var fullgoda kandidater till sina nomineringar.

Årets publik: 40% 

Alldeles för mycket säljare i lokalen som inte brydde sig om scenen utan hellre pratade skit, minglade och drack - så högt att man inte hörde vad som sades. Visst var de små panel-diskussionerna på scen lite malplacerade, men man blev lite förbannad på sorlet. Lyckligtvis gick det att tysta rätt okej när Kulturministern intervjuades.

Årets prisutdelare: 80%

Thomas Tveskägge som delade ut strategipriset var förstås bäst. Patrik Andersson kändes lite malplacerad, särskilt i den lilla intervjun. Är det en fysisk lag att fotbolls och hockeyspelare ska suga på att prata? Bäst för aftonen var ändå kulturministern. En positiv överraskning. Hon erkände sin dåliga koll, men hade ändå bra koll. Undvek genomskinligt fjäsk och hade vettiga åsikter. Dessutom frambringade hon en skarp stämma som hördes bäst ut över sorlet av alla utdelare och pristagare, trots att hon är kraftigt hörselskadad. Respekt.   

Årets humor: 65%

Ganska knapert. Det hela räddades av de mycket underhållande filmsekvenser som visades innan nomineringarna och följde en "reporter" som skulle avslöja spel som djävulens påfund. Även om de inte var konstanta i sin underhållningsfaktor, var en del av innehållet lysande. Till exempel när han visade att om man tog en speltrailer och spelade ljudet baklänges, fick man fram subliminala budskap såsom "sluta skolan", "palla äpplen" och "kissa på ringen". Klockrent.

Årets band: 30%

Njae, inte riktigt min smak. Plus för inlevelsen, minus för musiken. Eftersom jag är så långt ifrån trendig musiknörd man kan komma så vet jag inte ens vad jag kan jämföra det med. Men, jag vet att om de istället kontaktat min bror (http://www.kraftlingmusic.com), hade de kunnat få specialarrangerad spelmusik, istället för monotont gitarrhamrande med skumma synthljud och spontana grymtanden. Fast vad vet jag, det kanske är det som gäller just nu.

Årets goodie-bag: 35%

Kanske den sämsta goodie-bag någonsin. Det enda av värde var en film (svensk kriminalfilm, förstås) och en Qpad-matta, dock med tv7games-motiv, vilket ju inte är så kul. Jag har säkert en miljard freebie-qpad-mattor med spelmotiv liggandes hemma, som är roligare.

 

Sammanlagt: 70%

Inte ultimat, men det blir bättre och bättre. Nästa år ska bli väldigt intressant att se hur det utvecklas.

…jag hade haft en väluppdaterad blogg på en välbesökt sida där jag kommenterade spelbranschen flera gånger om dagen, hade jag skrivit något om recensionen här:

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/recensioner/spel/article1988726.ab

Och sagt något i stil med "Tobias Bjarneby har skrivit en ingress, inte en recension". Men nu gör jag inte det alltså.

Jag har blivit nominerad till årets spelskribent på sajten level7.nu. Det var ju trevligt och hedrande! Nu är förstås hälften av sveriges spelskribentkår nominerade och jag förväntar mig inte att jag ska vara mer poppis än alla fanboyoffer på den där listan, men det är ändå roligt att någon tycker att man gör något bra.

Smart tänkt av level7 också. Genom att få priset utdelat på spelgalan har det genast fått cred, då creme de la creme av spelfolket lär vara där. Därmed finns det ett självändamål hos de nominerade att förmå sina läsare att rösta, vilket förstås sker PÅ level7.nu (antagligen måste man registrera sig också). Därmed har de i ett huj sugit till sig massor av trafik från alla sina konkurrenter. Så diaboliskt smart att man inte annat kan än beundra idén!

/Emil

Okej, inte för att någon läser här ändå. Men nu är det rätt officiellt. Jag har lämnat kontoret på PC Gamer och föreläsningssalarna på MDH - och istället börjat jobba som Dialogue Coordinator på Avalanche Studios, en av Sveriges största spelutvecklare.

Hurra - är en spontan reaktion.

Att komma in i spelbranschen är allt annat än lätt. Det är faktiskt, ehrm… svårt. Att komma in i spelbranschen till en stor, erfaren och extremt spännande spelutvecklare är något som de flesta bara drömmer om. Något som jag själv fram till för ett par veckor sedan bara drömde om. Men nu är jag här! omgtehw00t!!!111oneoen

Nu ska jag bara fixa en lite roligare och mer välbesökt blogg.

/Emil

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal som jag väntat på hela julen, ja nästan hela hösten på sätt och vis. Snart ska jag berätta vad det handlade om, men 2008 blev just mycket mer spännande än det tidigare verkat.

/Emil

…som i graven. jag vet. Men jag inväntar ett bättre ställe att ha en blogg på. Hoppas kunna vara mer produktiv framöver.

/E

Jag skriver inte här så mycket. Konstigt, med tanke på att jag egentligen har rätt mycket att säga. Förhoppningsvis kan jag fixa en mer bloggig blogg i framtiden, kanske i anslutning till PC Gamers nya hemsida.

Hursomhelst. Jag fattade igår ett ganska drastiskt beslut, men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att det är rätt beslut. Jag har bestämt att Kalkyl för ingenjörer och Operativsystem är två kurser som jag inte riktigt känner att jag behöver ha för den yrkesroll jag har som mål att nå. Faktum är att den stor del av de kurser jag har i mitt program inte riktigt passar in på mina ambitioner.

Efter att häromdagen än en gång lagt ut ca 200 kronor för en dagsresa till en föreläsning i västerås och ställts inför den alltid lika trevliga verkligheten där studentlitteratur går loss på 750:- för en bok och där jag åtminstone lär behöva två böcker, kände jag spontant …"näääee". Att läsa tung matte och programmeringsfördjupning hade varit helt okej om jag velat bli programmerare. Men inte när jag vill bli game designer, writer eller projektledare. För tusan, efter att ha suttit några timmar med Crysis-editorn skulle jag kunna tänka mig level design också.  Ville jag bli civilingenjör borde jag ha läst det på KTH. Mindre pendlingstider och högre utbildningsstatus.

Efter den interaktiva berättartekniken i våras kändes det dock rätt att fortsätta på ett andra år, för det - även om kursupplägget inte var det bästa - var verkligen något som passade in i mina ambitioner. Och att få sätta liv till Andrea Doria, en av många berättelser som ligger och ruvar innanför pannbenen, var antagligen det roligaste jag gjorde under hela årets utbildning.

Så nu tar jag lite sabbats-månad fram till januari. Läser kanske Människa-Datorinteraktion då, som verkar vara riktigt intressant, samt försöker hitta lite restplatser på mer stockholmsnära kurser. Sedan får vi se var jag tar det till hösten. Det vore dock skönt att förflytta mina studier till Stockholm, även om jag kommer att sakna min klass, som är en grymt bra sådan. 

Det bästa med mitt beslut är rent ekonomiskt. Förutom att jag sparar in pengar på kurslitteratur och pendlande (massa pengar), får jag mer tid att jobba (vilket är anledningen till att jag ska till birmingham nästa vecka). Kanske hinner jag blogga mer? Asch, vad bryr ni er om det. Ni är ju inte ens här

/Emil

Emils officiella Höst of Stressing Death, har passerat sin kulmen. Vårt specialnummer är lämnat och ett körkort är bärgat. Sjuka summor pengar har också inhåvats. Två kurser har lästs och den ena har gått riktigt bra, medan jag mer eller mindre blivit tvungen att "offra" den andra. En kurs kan man läsa om lättare än ett körkort och en tidning kan man inte göra om whatsoever, så jag är inte bitter.

/Emil

Se där ja, då var man än en gång titulerad "spelexpert". Andra gången jag medverkar i Xover.tv/Aftonbladets program Gameplay. Betydligt kortare denna gång. Hur mycket hinner man säga på typ en minut, liksom? Vad folk inte vet är att jag faktiskt lyckades blidka producenten direkt på första tagningen, så det ni ser här var ungefär exakt så lång tid jag befann mig i "studion". Men vad är dealen med att kalla PC Gamer för PC-Gamer? God damn! Det finns ju ingen logik i att sätta ett bindestreck där emellan, varför har folk så svårt att inse det?

Titta här!

/Emil