På upptäcktsfärd i Diegesen

Dags för ett mastodontinlägg igen. Det blir väl så när man inte skriver kontinuerligt antar jag.

Nu är det vår. Sitter här med solen gassandes in genom fönstret och fåglarna kvittrandes genom ett annat, öppnat fönster. Fönster har jag gott om. Sex stycken i vår etta. Det låter som en fysikalisk omöjlighet, men det är helt enkelt ett gammalt klassrum.

Skolan och jobbet har tagit upp grymma mängder tid. Det känns som att jag har pluggat konstant i två veckors tid, förutom när jag skrivit recensioner eller varit i London på PR-jippon. Ett ganska illa komponerat PR-jippo ur intervjusynpunkt. När man har världens störste utgivares 10 viktigaste producenter i ett rum, tillgängliga för intervjuer, vill man helst att rummet i fråga är upplyst, tyst och obefolkat. I vårt fall var rummet en smäckfull, mörk klubb där musiken spelade så högt att alla samtal fördes på skriknivå (som vanligt) och därmed var det ganska svårt att sitta ner och göra en bra interju. Hade vi bara fått göra intervjuerna separat tiidgare under dagen hade det hela varit kalas. Men icke. Var iväg lite snabbt på releasefesten för C&C också, vilket var kul. Däremot var jag tvungen att hinna med ett tåg hem, så jag ställde aldrig upp i turneringen som hölls.

Skolmässigt har det dock varit än värre. Jag har haft en labb i datorgrafik att bli klar med och därtill den sista inlämningsuppgiften. De har jag (och min labbpartner Anders) lyckligtvis blivit klara med, vilket torde resultera i att jag har maximala 7 friska extrapoäng med mig till tentan, som jag ska skriva nu på torsdag. Labben var helt okej och resulterade i en fin roterande Gourod-shadead diamant, samt en RayTracing-scen. En vinkel från den kan ni se här:

Förutom datorgrafiken är det en annan stor "tenta" som pockar. Eller stor och stor. Det är en muntlig tenta i Diskret Matematik, som egentligen inte borde vara så himla komplicerad. Vi ska räkna tre tal från ett antal tal vi redan räknat i boken, samt svara på lite frågor om vår egen I-uppgift, samt vår gruppuppgift. Jag har visserligen inte räknat mina tal i boken ordentligt under terminen. Däremot känner jag att jag har hängt med bra på föreläsningar och i de gruppuppgifter vi gjort en gång i veckan, så när jag gick igenom boken och markerade vilka tal jag ska göra, kändes det som att jag kunde de flesta tal redan i förväg. Hoppas att det går bra. Imorgon är D-Dagen.

När jag har fått en liten pausmöjlighet har jag hoppat in i Tjernobyl-zonen i Stalker. Jag måste säga att jag gillar spelet, även om det inte är riktigt vad man hade hoppats. Jag gillar upplägget skarpt, påminner mycket om Boiling Point som jag gillade, men mer välpolerat och lite mindre oöverskådligt. Grafiken är väl inte top-notch, men stämningen är grymt bra. Laddtiderna stör mig dock. Hursomhelst, hade det kommit när det skulle ha gjort det för 1-2 år sedan hade det varit en storhit. Nu är det mest ett bra spel.

Nu måste jag plugga vidare. Adios muchachos.

/Emil

Okej, jag ska faktiskt försöka skriva lite om spel i den här (teoretiskt sett) spelrelaterade bloggen.

Jag och Emma kollade klart på en julklapp igår. De tre Star Wars-originalfilmerna på DVD. Otroligt härlig stämning, otroligt välgjorda filmer, som får nyversionerna att se ut som ruttnande klegg under en sten i Bangladesh (som om ni inte visste det sedan tidigare).

Hursomhelst, jag blev extremt sugen på att spela Star Wars-spel igen och därefter, när jag kom på att man nuförtiden kan räkna antalet bra Star Wars-spel på en handikappad hands fingrar, blev jag sedermera sugen på att göra Star Wars-spel. Ack, den här fördömda utbildningen går för långsamt, jag behöver vara Creative Producer på EA nu! Det finns så många bra upplägg som bara snuddas vid, som bara utnyttjar hälften av sin potential. Det är uppenbart i hela branschen, och extra tydligt i Star Wars. Förr om åren fick vi ta del av sjukt välgjorda spel såsom Jedi Knight och X-Wing Alliance. Nu får vi nöja oss med Battlefront-spelen, som är en bråkdel av vad de skulle kunna vara. Empire at War gjorde rymdstriderna väldigt bra, men det är inte fullt ut! Knights of the Old Republic-spelen är fantastiska, men det är som att… det är något som saknas.

Någonstans saknar jag någon spelutvecklare som tar det där extraklivet ut i interaktionen och berättar något otroligt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Jag vill se ett spel som har den laddade "Scoundrel"-scenen mellan Han och Leia i Millenium Falcon. Jag vill ha ett spel som har de otroligt välkomponerade scenerna mellan Kejsaren, Luke och Darth Vader i slutet av Jedins Återkomst. Det finns så många spel idag som anspelar på den "mörka sidans" känslor. Rädsla, ilska, aggression. Jag vill ha ett spel som ger spelaren gåshud, som gör spelaren tårögd, som stannar kvar i magen, bröstet och huvudet - långt efter det att man tryckt på "Save", tryckt på Power-knappen och datorns surrande fläktar stannat av.

Som de säger; If you want something done, do it yourself.

Hur fint jag än tycker det är att spel syns i journalistikens "finrum" (nåja) måste jag nu ändå klaga lite på DN:s speltäckning efter att ha läst Jonas Thentes recension av Battlefield 2142 här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2027&a=583836&previousRenderType=2

Recension, sägs det. Hallå? Kan någon vara så vänlig och peka ut var i den där recensionen själva recensionen befinner sig? Finns det någon tydlig åsikt om spelet överhuvudtaget, bortsett från den väldigt givande meningen "Det är med andra ord omöjligt att säga hur bra det är"? Om det nu är omöjligt att säga hur bra det är, varför inte vänta med "recensionen" tills dess att det är möjligt? Som det är nu är det ju ingen konsumentvägledning alls. Det är inte ens en individuell subjektiv åsikt. Det är ingenting! Det är en samling konstateranden som vilken idiot som helst skulle kunnat läsa till sig på spelets hemsida.

Thente erkänner också glatt att han inte provat spelets Titanläge men gissar hejvilt kring hur bra det är. Vi som spelat spelet råkar veta att titanläget är en av få nyheter och unika detaljer jämfört med tidigare spel i serien och att "recensera" spelet utan att ha provat det känns ganska konstigt.

Kanske är det bara det att jag är ganska skeptisk mot spelet. Eller så är det min begynnande förkylning, men jag var tvungen att säga något, för jag tycker inte att DN har skrivit en recension. Jag tycker att de har skrivit en förvånande okritisk förhandstitt, at best.

/Emil