På upptäcktsfärd i Diegesen

Numera återfinns denna blogg här:

http://www.fz.se/bloggar/poncho/

Förhoppningsvis lite mer uppdaterad!

Okej, inte för att någon läser här ändå. Men nu är det rätt officiellt. Jag har lämnat kontoret på PC Gamer och föreläsningssalarna på MDH - och istället börjat jobba som Dialogue Coordinator på Avalanche Studios, en av Sveriges största spelutvecklare.

Hurra - är en spontan reaktion.

Att komma in i spelbranschen är allt annat än lätt. Det är faktiskt, ehrm… svårt. Att komma in i spelbranschen till en stor, erfaren och extremt spännande spelutvecklare är något som de flesta bara drömmer om. Något som jag själv fram till för ett par veckor sedan bara drömde om. Men nu är jag här! omgtehw00t!!!111oneoen

Nu ska jag bara fixa en lite roligare och mer välbesökt blogg.

/Emil

Jag skriver inte här så mycket. Konstigt, med tanke på att jag egentligen har rätt mycket att säga. Förhoppningsvis kan jag fixa en mer bloggig blogg i framtiden, kanske i anslutning till PC Gamers nya hemsida.

Hursomhelst. Jag fattade igår ett ganska drastiskt beslut, men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att det är rätt beslut. Jag har bestämt att Kalkyl för ingenjörer och Operativsystem är två kurser som jag inte riktigt känner att jag behöver ha för den yrkesroll jag har som mål att nå. Faktum är att den stor del av de kurser jag har i mitt program inte riktigt passar in på mina ambitioner.

Efter att häromdagen än en gång lagt ut ca 200 kronor för en dagsresa till en föreläsning i västerås och ställts inför den alltid lika trevliga verkligheten där studentlitteratur går loss på 750:- för en bok och där jag åtminstone lär behöva två böcker, kände jag spontant …"näääee". Att läsa tung matte och programmeringsfördjupning hade varit helt okej om jag velat bli programmerare. Men inte när jag vill bli game designer, writer eller projektledare. För tusan, efter att ha suttit några timmar med Crysis-editorn skulle jag kunna tänka mig level design också.  Ville jag bli civilingenjör borde jag ha läst det på KTH. Mindre pendlingstider och högre utbildningsstatus.

Efter den interaktiva berättartekniken i våras kändes det dock rätt att fortsätta på ett andra år, för det - även om kursupplägget inte var det bästa - var verkligen något som passade in i mina ambitioner. Och att få sätta liv till Andrea Doria, en av många berättelser som ligger och ruvar innanför pannbenen, var antagligen det roligaste jag gjorde under hela årets utbildning.

Så nu tar jag lite sabbats-månad fram till januari. Läser kanske Människa-Datorinteraktion då, som verkar vara riktigt intressant, samt försöker hitta lite restplatser på mer stockholmsnära kurser. Sedan får vi se var jag tar det till hösten. Det vore dock skönt att förflytta mina studier till Stockholm, även om jag kommer att sakna min klass, som är en grymt bra sådan. 

Det bästa med mitt beslut är rent ekonomiskt. Förutom att jag sparar in pengar på kurslitteratur och pendlande (massa pengar), får jag mer tid att jobba (vilket är anledningen till att jag ska till birmingham nästa vecka). Kanske hinner jag blogga mer? Asch, vad bryr ni er om det. Ni är ju inte ens här

/Emil

Nu händer det spännande grejer vill jag lova. Dubbelt så spännande blir det av att jag inte riktigt kan säga vad det rör sig om. Meeeen vi får se vad som händer. Det kan gå si och det kan gå så. Det är väl det som gör det hela så spännande, antar jag.

Nu blev ni all konfunderade!

/Emil

Noterar med stort intresse och viss förvåning att jag finns med på Wikipedias artikel om Närke, under rubriken "Några kända närkingar".

Det är Hjalmar Bergman, Olaus Petri, Mattias Jonsson, Håkan Nesser och jag, liksom. Närkes stoltheter.

Inte för att jag inte drar stor stolthet ur min uppväxt vid gränslandet mellan de öppna slätterna och sydnärkes djupa skogar, men jag skulle inte påstå att jag förtjänar att nämnas i samma mening som ovanstående. Ännu, åtminstone.

(Förresten är Mats Nylund också närking, någon kanske borde lägga till honom på listan?)

http://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4rke

/Emil

Dåså. Klarade teoriprovet för körkort! Trots extremt otydligt formulerade svarsalternativ och en del konstiga frågor.

Nu ska man bara klara det som räknas Men först köra en massa mer!

/Emil

Skolan började igår. Algebra för ingenjörer. Kände du hur hela världen darrade till av upphetsning vid namnet?

Faktum är att det kändes rätt bra. Till skillnad mot vår första mattekurs har vi denna gång en kompetent lärare. Kursen är dessutom upplaagd av en annan, ännu mer kompetent lärare. Och de minituösa kontrollerna av att man arbetar under kursens gång kan till en början tyckas besvärliga, men med tidigare erfarenheter i färskt minne tror jag att de kommer att tjäna sitt syfte mer än väl. Och tro det eller ej, på tåget på vägen hem hann jag läsa igenom allt det jag skulle till nästa lektion i 550 kronors-klossen "Elementary Linear Algebra" och - hör och häpna - förstod nästan allt. Det känns ju extra bra med tanke på att jag missar nästa lektion med anledning av körteori-provet.

/Emil

Okej, så kosmos tog hand om valet åt mig. Det visade sig nämligen att något blivit fel med min anmälan (Läs. Emil hade glömt att tacka ja på antagningsbeskedet) och således verkade det som om jag inte skulle få gå några kurser alls. Lyckligtvis gick det att lösa med antagningsenheten på MDH, så jag klarade den pärsen. Men då blev det så att jag anmälde mig för fyra kurser i höst och inte fem, alltså inte 3D-modelleringen.

Synd synd då den verkade grymt kul, men förhoppningsvis kan jag läsa den senare. Och som en bonus har jag nu en skolvecka på tre dagar istället för fem, vilket känns oerhört behövligt. Jag kanske till och med överlever hösten.

Nu ska jag nog åka in en sväng på kontoret och styra upp lite hårdvaruspecial. Jag behöver nog inte köpa någon laptop förrän i oktober heller, då jag ska köra ett laptoptest i specialen. Testa en Alienware-bärbar med SLi-riggade grafikkort. Det är inte varje dag

/Emil

Om en vecka börjar skolan igen och jag kan helt ärligt säga att jag inte riktigt ser fram emot det. Visst, det ska bli kul att träffa folk igen och visst, det är roliga kurser. Men jag är rädd att jag kommer att stressa ihjäl mig. Jag har sökt tre kurser första LP bara för att idiot-MDH inte vet hur man planerar scheman. Pendlingen tror jag inte blir jobbig, men att läsa tre kurser samtidigt, samt jobba så mycket som möjligt (har hårdvaruspecialen nu i september till exempel) och fixa en massa annat. Det känns som att jag kommer att gå in i väggen, och det har jag VERKLIGEN inte lust med.

En stor del av mig skulle faktiskt vilja arbeta istället för att plugga just nu. Det är dagsens sanning. Men det skulle kräva ett smärre mirakel, så det är lika bra att bara glömma det och plugga vidare. Kanske ska jag ta och skita i den där tredje kursen? Den verkar ju roligast av dem, men är minst nyttig inför framtida kurser. MDH-as! Var ni tvungna att antyda att äckel-webbdesignen var obligatorisk? Bah! 

Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen.

/Emil

Ja den är inte slut än förstås, men det känns som att jag har gått miste om de senaste somrarna. Jag skyller på jobbet och det faktum att jag har haft i princip noll ledighet, men jag tror också att det är någon slags nostalgisk föreställning om sommaren som lever kvar från dagarna i mellanstadiet. Då visste man exakt när sommaren började. Efter skolavslutningen i kyrkan, där man var finklädd, sjung "Den blomstertid nu kommer" och där skolkören stämde upp i allmänt hypersvenska barnsommarvisor som "Idas sommarvisa" och barfotavisan. Ibland var det uppträdanden av någon som spelade något instrument, exempelvis jag själv som spelade saxofon i vårt band "Y Not". Bland annat just Ledins gamla uttjatade slagdänga. Sedan sprang man ut under juniträdens svajande lövverk som kastade mjuka skuggor i försommarsolen och man kände sig så fri som man aldrig gjort, om än med visst vemod att inte träffa klasskompisarna på ett tag. De flesta åtminstone. Sommarlovet. De alla magiska innebörder som fanns i det där ordet. Man åkte och badade, tältade och hittade på allt möjligt. Dessutom kunde man övertala föräldrarna om att få vara uppe sent, eftersom det ju var sommarlov. Ibland blev man uttråkad förstås och det blev lite slentrian, men man kunde åtminstone alltid räkna med att en eller annan vecka tvingas iväg på nya händelser. En vecka på läger, en vecka hos moster Stina på ostkusten o.s.v.

Nu befinner man sig i något slags mellanland från att vara barn och att vara vuxen på "riktigt". Studietid. Även om man tekniskt sett har lov, så måste både jag och Emma jobba så mycket vi bara kan för att ha en stadig ekonomi. Det betyder att vi i princip aldrig är lediga samtidigt annat än vissa förmiddagar och vissa kvällar. Så riktigt jobb, men ingen "riktig" semester, med allt vad det innebär av sol och bad, grillning, åka bort, ligga i hängmattan eller lösa korsord på stranden. Min barndoms starkaste sommarminnen har jag från mitt föräldrahem, och det har jag inte kunnat besöka sedan i påskas. Lyckligtvis har vi ju Emmas familj en halvtimme bort ute i skärgården och där kan man då och då få en snabb dos av sommarkänsla, glittrande vatten och grilldoft. Därmed inte sagt att jag ogillar jobbandet. Till skillnad mot Emma som har en ofta ganska frustrerande arbetsplats, har jag en jobbsituation som är så fantastiskt rolig att det inte finns. Häromveckan var jag tre dagar i Windsor och spelade ett av årets mest emotsedda spel. I onsdags var jag nere i malmö hos en svensk spelutvecklare och spelade den färdiga koden av årets strategispel som första journalist i världen. Jag kan inte klaga på jobbet. Jag kan egentligen inte klaga på något. Jag är förlovad med den vackraste, smartaste och roligaste kvinna jag kan tänka mig (och det säger jag inte bara för att jag vet att hon kommer att läsa det här, puss älskling!), jag bor bra, har en toppenfamilj, en sjukt bra dator och en rolig utbildning att fortsätta på i höst. (Fast matten känns lite tradig förstås).

Nej, man får helt enkelt jobba på nu och göra sitt yttersta för att föda ambitionen. På så sätt kommer jag ju kunna ha ett jättebra jobb så småningom, från vilket jag kan ta välförtjänta "riktiga" semestrar med min familj (och försöka övertala barnen att gå och lägga sig, trots att det är sommarlov).

Nu ska jag jobba lite till.

/Emil